Jag behöver inte längre förklara varför jag inte bloggar känns det som, jag tror ingen förväntar sig något. Men kände bara för att skriva det här inlägget nu. Just nu går jag igenom en tid med så sjukt blandade känslor! Från att kunna ha världens roligaste kväll eller den mysigaste dagen ever så kan jag må skit och känna mig ensam och ledsen. Det här har varit bland de bästa men ändå tuffaste sommarlovet någonsin. Mamma och jag bråkar mycket, jag och pappa kom inte alls överrens när jag var där. Jag saknar min bror som är i Grekland brutalt. Många diskussioner angående ekonomi och skola hemma eftersom vi inte har det toppen med pengar just nu och skolan är något jag kommer få kämpa för så att jag går sönder det här året. Och det är inte lång tid kvar tills skolan börjar igen. Jag saknar att vara insatt med bloggandet, få vara kreativ, få response och ha mycket läsare. Det var något som gjorde mig gladare! Samma sak med att sporta. Jag kan inte se på sport på tv för jag har slängt bort mina talanger som jag faktiskt hade och saknar det oändligt. Ibland kan jag känna mig helt misslyckad. Pga att jag förlorat min stora blogg, att vara bra i skolan, handbollen och fotbollen. Har även gjort lite fel val den här sommaren som jag ångrar, men försöker att inte förstora varenda lilla sak. Ibland kan jag bara få världens gråt attack från att ha varit stört glad. Livet är inte en dans på rosor. Men jag försöker alltid se de positiva, att jag har underbara vänner som jag aldrig skulle kunnat gå igenom den här tiden utan! Att även om jag och mamma bråkar så vet jag att hon älskar mig och Venizelos mer än något annat likadant som jag älskar henne mest av allt. Folk i min närhet ger mig alltid hopp att klara av skolan, bloggen, livet och att det faktiskt inte alls är försent att börja sporta igen. Även om det är svårt att komma ikapp och bli proffs! Och jag vet att jag inte är den enda med problem här i världen, därför kände jag för att skriva ut det och få folk att förstå att de inte alls är ensamma om att kunna må dåligt. Vi behöver inte alltid visa hur underbart varenda lilla sak vi gör är på instagram och bloggen, de är okej att vara ledsen.