Jag blir så glad av den här videon. Visserligen är jag en av de tjejer som gillar att sminka mig, fixa mig osv men det ska inte vara ett måste. Jag brukar oftare vara osminkad än sminkad. Med mitt ex kände jag mig obekväm osminkad, nu skulle jag aldrig tänka mig vara tillsammans med någon som fick mig att känna mig fulare utan smink. Vet att det finns många tjejer där ute som inte vågar visa upp sig utan smink. Det är synd att det är så, de är något vi måste jobba på.

Förra året mådde jag rent ut sagt skit. Jag blev sårad av människor, framförallt en person då. Jag hade kunnat göra allt för den personen, vilket var fel då han inte var värd mig. Men när man är kär kan man bli lite knasig i bollen. I år, har jag mått bättre än på länge. Jag tror jag varit ledsen två gånger på fyra månader, vilket inte alls är mycket i tonåren. Många har det jobbigt, är osäkra på vad de vill och vem de är. Jag är glad över att det året är över men är ständigt på min vakt för att inte börja bry mig för mycket om någon och släppa in fel person i mitt liv. Just nu känns det bra att göra så, men jag undrar om det verkligen är det. Jag vågar inte chansa längre, vågar inte öppna upp mig på samma sätt och stöter enkelt bort folk. Skippar hellre konversationer istället för att lösa saker och ting. Hur kan det vara rätt? Jag mår liksom bra genom att undvika känslor. Jag backar om jag börjar tycka om någon istället för att ge det ett försök. För låter man ingen komma en nära, kan man inte bli sårad. Allt detta pga människor som sårat mig innan. Jag antar att det är normalt att det blir så här, men det måste även få ett stopp. Men inte än, jag vill vara säker på att jag mår bra ett tag till...

Jag delar oftast inte med mig alls av känslor osv här på bloggen... Men just idag känner jag att jag vill dela med mig till er för jag bär på så mycket ilska och besvikelse inom mig. Igår morse började dagen brutalt dåligt, mycket pga en kille jag hållt på med sen Oktober. Han tänkte sig inte för och bad en annan människa göra en tjänst åt honom, som fick mig att må dåligt. På kvällen, slänger jag ut mig fula ord till den här killen då jag tycker han behandlat mig dåligt, vilket han gjort. Jag säger att vi är klara med varandra, han frågar om jag är säker mm och jag svarar ja. Efter det börjar han slänga ut saker som att han har varit så himla otrogen, att han har lekt med mig och aldrig riktigt tyckt om mig påriktigt. Så barnsligt! Den här killen ska vara två år äldre än mig, och jag blir chockad.. För han beter sig som två år (om inte ännu mer) yngre. För det första, så tror jag inte på det helt ut för så mycket tid han spenderat på att prata med mig i telefon, så mycket tid han spenderat på att få mig att ångra mig när jag tänkt lämna han osv. Om han inte hade tyckt om mig hade han inte pallat. Men sen kanske han inte var seriös som mig och ville hålla sig till mig, ha förhållande mm. Han är en kille som måste va han som "lämnar tjejen" så de skulle inte förvåna mig om det var därför han sa allt och det skulle vara riktigt pinsamt. Är det så att han lekt med mig på riktigt, så är han sjuk i huvudet och så respektlös man bara kan bli. Vill egentligen inte ens veta vilket av det för det kommer inte göra någon skillnad jag vill aldrig mer se den här människan. Jag hade tappat alla känslor för den här killen, därför sa jag till han igår att jag inte ville mer. Men de var jobbigt att få alla de där hemska smsen om att jag bara var någon lek för han, för man känner sig lurad. Men nu, kommer jag aldrig ångra mitt val för nu vet jag hur dum i huvudet han är. Vet att så många fler råkar ut för sånt här, låt inte så korkade killar som honom dra ner på erat humör. De är inte ens värda er tid. Nu lämnar jag allt som har med han att göra och går vidare. Finns så mycket bättre människor där ute i världen så finns ingen anledning att haka upp sig på honom.

Jag och Moa tänkte starta med något som vi kommer kalla "veckans talk". Dock kommer vi inte lägga upp de varje vecka då vi kanske inte har tid att ses jämnt eller liknande. Vi kommer helt enkelt göra det när vi har tid och ork! Men nu till våran första som kommer upp på höstlovet skulle vi vilja ha tips på ämnen vi kan välja mellan. Ni komme även få chansen att ställa frågor angående de ämnet, om ni undrar något speciellt. De är alltså ingen "pod" utan en video och vi kommer svara på era frågor och diskutera kring dom eller prata om vad vi tycker och tänker kanske ang skolan t.ex. Så tipsa om ämnen nu och skriv gärna vad ni tycker om våran idé! Kramis.

Jag behöver inte längre förklara varför jag inte bloggar känns det som, jag tror ingen förväntar sig något. Men kände bara för att skriva det här inlägget nu. Just nu går jag igenom en tid med så sjukt blandade känslor! Från att kunna ha världens roligaste kväll eller den mysigaste dagen ever så kan jag må skit och känna mig ensam och ledsen. Det här har varit bland de bästa men ändå tuffaste sommarlovet någonsin. Mamma och jag bråkar mycket, jag och pappa kom inte alls överrens när jag var där. Jag saknar min bror som är i Grekland brutalt. Många diskussioner angående ekonomi och skola hemma eftersom vi inte har det toppen med pengar just nu och skolan är något jag kommer få kämpa för så att jag går sönder det här året. Och det är inte lång tid kvar tills skolan börjar igen. Jag saknar att vara insatt med bloggandet, få vara kreativ, få response och ha mycket läsare. Det var något som gjorde mig gladare! Samma sak med att sporta. Jag kan inte se på sport på tv för jag har slängt bort mina talanger som jag faktiskt hade och saknar det oändligt. Ibland kan jag känna mig helt misslyckad. Pga att jag förlorat min stora blogg, att vara bra i skolan, handbollen och fotbollen. Har även gjort lite fel val den här sommaren som jag ångrar, men försöker att inte förstora varenda lilla sak. Ibland kan jag bara få världens gråt attack från att ha varit stört glad. Livet är inte en dans på rosor. Men jag försöker alltid se de positiva, att jag har underbara vänner som jag aldrig skulle kunnat gå igenom den här tiden utan! Att även om jag och mamma bråkar så vet jag att hon älskar mig och Venizelos mer än något annat likadant som jag älskar henne mest av allt. Folk i min närhet ger mig alltid hopp att klara av skolan, bloggen, livet och att det faktiskt inte alls är försent att börja sporta igen. Även om det är svårt att komma ikapp och bli proffs! Och jag vet att jag inte är den enda med problem här i världen, därför kände jag för att skriva ut det och få folk att förstå att de inte alls är ensamma om att kunna må dåligt. Vi behöver inte alltid visa hur underbart varenda lilla sak vi gör är på instagram och bloggen, de är okej att vara ledsen. 

Jag känner bara för att skriva av mig lite.. De flesta av oss ungdomar vi vill sååå mycket. Så sjukt mycket med vårat liv, vi vill ha grejer, dyraste kläderna, att de ska hända roliga saker hela tiden och att vi ska ha det bäst. Vi ska helt enkelt vara bäst av alla, snyggast, ha snyggast kropp och många av oss ställer för höga krav på oss själva. Vara tillsammans med killen/tjejen vi inte får och när vi väl fått den så vill man inte ha den lika mycket längre. Vi orkar inte jämnt lyssna på våra föräldrar och tar dåliga beslut ibland och förstör förtroendet våra föräldrar hade för oss. Många kanske tror att jag har det bra hela tiden, helt toppen och aldrig går igenom något jobbigt och inte bara om mig som någon kanske tror de utan om någon annan också. Jag kan säga så här att jag tycker jag går igenom en väldigt tuff period nu samtidigt som jag gör massa roligt och umgås med mina vänner. För mig går det tillexempel inte bra i skolan även om jag bättrats mycket. Det handlar inte om att jag är osmart utan att jag inte orkat lägga ner tid på skolan och skitit i det totalt. Jag vet att det är precis som mina lärare säger, jag kan om jag vill och om jag kämpar för det. Det är inte alla som har så lätt att lära sig som jag har det men jag har slängt det i papperskorgen och inte dragit någon som helst nytta av det vilket gör att jag nu ligger efter i skolan och har dubbelt så mycket att göra än vad de andra i min klass har. Det ligger före mig och känner inte alls samma stress ang skolan som jag. Jag går på möten varje måndag morgon innan alla andra börjar skolan för att prata om hur varje förgående vecka har gått och så sätter jag upp mål och saker som ska göras i veckan. Det har gått 3 veckor nu efter jullovet och första veckan stog de på mitt pappaer "jätte bra", nästa "bra" och nu vet jag att det antagligen kommer stå "dåligt". Men nu tar jag nya tag inför nästa vecka och ska få det att stå "jätte bra" igen. Jag pratar med kurratorn en gång i veckan vilket jag aldrig har gjort förut och många ser de som att pratar man med kurratorn så klassas man som ett problembarn osv men det är bara ett sätt att kolla om det hjälper. Man måste testa nya saker för att hitta en lösning. Jag har gjort många dumma val ang att börja dricka osv och jag tänker inte göra det mer nu för jag har förstört mammas tillit till mig vilket jag ångrar. Jag vill inte att mamma inte ska kunna lita på mig om jag säger att jag sover hos en kompis osv. Jag har nästan slutat på handboll som jag har hållt på med sen förskolan/1an pga en personlig anledning. Men nu ska jag försöka ta mig an att komma på träningen imorgon och testa igen. Det är ju något av det roligaste jag vet och har tränat så pass länge att jag har talang och även om jag inte är en av de bästa i laget längre som jag varit tidigare så vet jag att jag kan om jag vill. Men det är de de handlar om, jag vet inte vad jag vill. Det är de jag tror fler tonåringar än bara mig inte vet. Man vet inte vad man vill, hur de kommer se ut i framtiden eller vilken väg man borde ta. De är de som är tufft. Man vet inte exakt vart man har sig själv. Så känner jag. Jag vill bli stor bloggare men det går åt helvete med bloggen nu och jag vet inte hur jag ska göra för att komma tillbaka på samma gamla vanliga spår och det räcker inte bara med att säga "börja bara blogga" för de krävs tid och jag vet faktiskt inte vad jag lägger ner min tid på men jag tror jag bryr mig alldeles för mycket om att jag alltid ska vara med vänner, alltid hända något på helgerna osv. Jag kan inte bara ta en dag hemma och ta det lugnt för då känner jag att det är en "bortslösad dag" och precis som jag sagt tidigare känner jag mig ensam. Med de här menar jag inte att mitt liv är skit för jag är så glad att jag har så många vänner runt omkring mig och även nära vänner som bryr sig om mig. Även min släkt som älskar mig och vill hjälpa mig igenom skolan och gör vad som helst för mig. Jag ville bara få ut allt jag tänker på och få vissa av er att inse, mitt liv är inte perfekt och det är ingens. Ditt liv kan inte vara en regnbåge utan lite regn. 

Jag undrar verkligen hur vissa av er där ute orkar..? Ni som stör er på sjukt konstiga saker i min blogg. Fick en kommentar idag t.ex om att jag hade stavat lektion fel och skrivit "lekton"? Ja jag råkade skriva fel och det är mänskligt. Kan lova att om ni sitter och letar igenom ordentligt kommer ni hitta ännu flera skriv fel! Någon som säger åt mig att jag borde börja köpa större storlekar på mina kläder. Men gud? Om jag vill gå med för små kläder så låt mig? Grejen är den att jag inte ens gör det. Min rosa tröja som denna person påstod vara för för liten och min mage "hänger tydligen över". Men va? Det gör den verkligen inte. Jag är faktiskt i en kroppstorlek så att min mage inte hänger över i några kläder alls. Isåntfall hänger den väl under längst ner eller? Haha fattade knappt kommentaren. Sen påstod denna också att mina nya jeans för små och att de bullar upp säg. Jo men jag lär väl verkligen köpa ett par jeans från Hilfiger som ändå är ett hyfsat dyrt märke ifall de är för små? Skulle inte tro de. De sitter perfekt enligt mig och jag är jätte nöjd! Sen det några av er kommenterar om hela tiden, min ögonbryn. Har jag ändrat på de bara för ni kommenterat de? Nej. Så det räcker nu! Förstår ni inte att jag INTE kommer ändra mig efter er? Vad ligger bakom alla onödiga och dumma kommentarer? Stör ni er på något hos mig personligen? Är jag egoistisk? För bra självförtroende? Men förklara det då istället. Vad som gör att ni stör er på mig så sjukt mycket. Eller är det bara det som brukar ligga bakom de flesta dumma kommentarer hos bloggare? Avundsjuka? Är det så att ni stör er på mig ska jag komma med ett jätte bra tips till er. Sluta läs min blogg. Inte för min skull, jag bryr mig inte om ni kommer komma med 80 kommentarer till. Men för eran skull. Så onödig tid att slösa bort för eran del. Tro mig, jag har också stört mig på någon bloggare någon gång men har däremot inte suttit och kommenterat elaka kommentarer för de. Har jag tyckt till någonstans där jag tycker personen har jag gjort det med mitt namn och min blogg address under inte anonymt. Jag har också lärt mig, varför läsa de bloggarna? Så sjukt onödigt att sitta och läsa de bara för att man stör sig på de. Man lägger liksom ner onödig energi. Och kom ihåg att, haters makes you famous. Ni ger mig ju bara eran uppmärksamhet om ni sitter och kommenterar, snackar om mig eller läser vad jag skriver hela tiden. Bara ett tips till er för ni tar er ingen vart med eran "hat" tid. ;) 

Ibland är det bara så sjukt kul när ni ska överreagera! Svarar på kommentarerna ordningsvist så som de är lagda över. Nej det är inte smart att dricka alkohol på stationen och speciellt inte i stan men det här skulle jag kalla läsk så det är nog inte farligt överhuvudtaget.. Jag dricker inte, gjort det några få gånger och skulle inte säga att jag drack här häller eftersom att Pelle och jag drack varsin smirnoff och delade på 1 vilket man inte ens blir lullig av och det händer ingenting. Ja jag skrev i frågestunden att jag inte drack men visst har det hänt att jag gjort det några gånger men bara några fåtal ungefär 4. Jag är 14 år och det finns sånna som dricker så sjukt mycket mer än mig i min ålder! Töntigt och töntigt.. Visst är det de men de flesta gör de nog för att de är kul och att de vill pröva som de flesta tonåringar också gör. Inte alls ovanligt, mer vanligt att massa 14 åringar dricker varje helg och det gör jag verkligen inte! Man kan inte ens säga att jag drack, de var smirnoff.. Visst är jag tuff?om ni menar på att jag försökte leka tuff med en smirnoff så kan jag säga att ni är helt fel ute för jag vet själv att man måste dricka runt 15 st för att ens bli flummig och börja märka något överhuvudtaget och helt ärligt kallar jag det läsk så då försöker väl ni leka coola med era fantor osv som vissa av er lägger upp! Pelle skulle sälja de här drickorna till en tjej och då tog vi 3 st av de och delade på de, jag fotade och la upp i bloggen och vips så hände något kul äntligen! Tack för att ni gav mig nåt att skriva om.. :* 

Tänkte att jag ville skriva ut till just dessa 4 tjejer idag hur mycket de faktiskt betyder för mig. Har flera som är nära vänner till mig som t.ex Moa, Miquela, Filippa, tjejer i min klass osv men idag valde jag att skriva om dessa! Vill inte att någon annan av mina kompisar tar illa upp nu och tror att den betyder mindre än någon av dessa. Jag kände bara att jag ville skriva ut lite till de här idag hur mycket de faktiskt betyder för mig!

Hanna Furusten du är en helt otroligt positiv och glad tjej som man alltid har kul med! Du är alltid på bra humör och skrattar mycket men jag har ändå din blick i huvudet då du är osäker på något. Du förstår en. Vi tänker oftast samma saker. Vi har kännt varandra i bara lite över 2 år nu men känns mycket längre. Vi har så många minnen! Landet, grönan, tältet, årsta osv. Fler ska de bli! Längtar jämnt galet mycket när vi ska träffas. Vi klickade från första dagen! Jag är så glad över att ha dig så nära mig och en kompis som förstår en jämnt. Du har en otroligt fin insida men lika fin utanpå. 

Annamaja Lindren vi har känt varandra ett bra tag nu och vi har nog båda sett varandra förändras som personer och bli starkare i oss själva. Jag ser iallafall en förändring i dig och du vet vilken jag menar! Du var lika underbar då som nu men ju mer tid de går och vår vänskap håller, desto större plats tar du i mitt hjärta. Vi fnittrar lika mycket nu som vi gjorde för 4 år sen och mer. I can tell you everything. Bokstavligen. Jag tror att du vet om de redan! Men jag tackar dig för att vara en så bra vän och alltid ställa upp för mig i vått och torrt. De betyder sjukt mycket. Min söta lilla pingla! 

Amanda Larsen oj vad mycket saker som kommer upp i mitt huvud när jag tänker tillbaka på vår tid tillsammans. Umgås hela dagarna i skolan och bokat utan att ha hört med varandra att vi skulle vara varje dag efter skolan hela året i 6an var de va?så jag minns de. Helt sjukt hur mycket vi var! Jag delade nog hela min livstid med dig under de året. Och de är jag glad över. Att få dela så mycket tid och minnen med en så fin människa är helt underbart. De kommer bokstavligen 1000 minnen när jag tänker tillbaka. Du gör mig glad och jag hoppas du vet om att jag alltid finns här för dig.

Rania Darwich min sjukt annorlunda kompis. Du har ett så eget sätt att vara på, se saker på och göra saker på. De som känner dig förstår nog exakt vad jag menar! Haha. När jag och Mickis sov hos dig häromdan hade jag så sjukt kul. Tack till dig med Mickis, you made my day. Rania du kan ha värsta humörsvägningarna och vara värsta bitchen i vissa lägen men mot dig är jag detsamma. Men innerst inne vet vi båda att vi älskar varandra och de tiderna då vår humor slår allas är de som betyder något. De är de som är huvudsaken, right?nu när jag tänker på de så kommer jag på att du faktiskt var sur på mig i skolan i fredags. Haha! Saime shit, jag bryr mig inte även om du skulle vara de fortfarande. Isåntfall är de ändå över på måndag för de har väl inte gått över 1 dag då vi umgåtts och inte blivit överrens?your amazing girl. 

Okej jag får knappt ut några ord när jag skriver de här. Men de va 1000 gånger värre igår då de ända jag fick fram var tårar. Av personliga anledningar har allt bara varit så grymt jobbigt och har mått så sjukt dåligt. De känns inte som att någon förstått mig. Jag har ju försökt koppla bort allt jobbigt men de har verkligen inte funkat nu. Försökt vara glad när jag varit med folk i min närhet men inte ens de har räckt till. När jag berättar varför jag mår dåligt känns de ändå inte som att någon förstår mig. Så glad att jag har Felix nu och min familj för de är seriöst de ända som verkar förstå mig nu. Min pappa ringde mig igår och bad om förlåtelse för de vi bråkat om och de gjorde min dag. Min mamma har jag pratat med en massa och sagt hur jag känner och att ingen förstår mig. De känns som att folk ser mig som en stark person och darför kan inte jag vara ledsen eller må dåligt?jag kan väl må lika dåligt som vem som helst?jag sitter och gråter när jag skriver de här. Känns verkligen som ingen förstår mig. Ska ioförsej inte dra alla över en kant, har mina underbara vänner som bryr sig, kärlek till er. Men jag vet seriöst inte vad jag ska ta mig till. Just nu vet jag bara att jag vill ha Felix bredvid mig, NU.

Ni förstår bara inte hur glad alla dessa kommentarer gör mig! De är dessa fina och snälla komplimanger som får mig att kunna skita i alla elaka totalt. Hade jag bara fått de elaka kommentarerna tror jag de hade varit betydligt svårare att inte ta åt sig vilket är jätte enkelt för mig nu. Visst kan jag svara på de dumma men ingen av de dumma kommentarerna går rakt in i hjärtat som dessa! Blir så glad att ni uppskattar de jag gör. Jag blir så glad att jag faktiskt lyckats bli en förebild för vissa som vissa har varit/är för mig. De känns så grymt att jag kommit en liten bit närmare min dröm. Tusen tack för alla komplimanger och kommentarer. Ni är bäst! Ni är en stor del av att jag kommit dit jag kommit idag med min blogg. Massor med kärlek till alla! 

Jag är inte redo att lägga ner bloggen! Den gamlaste bloggen jag kan hittar är från 2009. De betyder att jag har bloggat i minst 3 år men vet att jag även haft gamlare. I 3 hela år har jag bloggat och satsat på att få den större! Jag har kämpat med den. För 3 år sen skulle jag aldrig kunnat tro att jag skulle nå hela 600 läsare. För bara ett halv år sen hade jag runt 150-200. De är inte enkelt att jobba upp statestiken och även om jag inte har flera 1000 har jag ändå mycket för att vara lilla jag. Ska jag kasta bort de här pga att jag inte har tid?bloggen är något jag älskar och jag älskar att få små gulliga kommentarer från er bloggläsare eller när folk frågar "är du Irre?" och sen säger att de känner igen mig från bloggen. De känns sjukt kul ska jag tala om. Älskar att göra bra inlägg och sen va nöjd med de efteråt. Folk säger att "de är slöseri på tid" men enligt mig är de inte de. Folk säger att man känner sig "tvungen till att blogga". De är sant, man kan göra de ibland! Men om jag inte vill eller orkar blogga då gör inte jag de. Jag gör de själv för att jag vill de! För att jag vill ha mycke besökare som stannar osv.. De är absolut inte slöseri på tid. Jag tycker de är kul att göra inlägg, fota göra modecollage osv men de kan vara svårt ibland och ta tid. Om man kan säga att de är slöseri på tid då skulle man lika gärna kunna säga att t.ex att rita är slöseri på tid. Eftersom att både blogga och rita är något man skapar. Jag har ofta funderat, slösar jag bort mitt liv?men nej de gör jag inte. För jag gör något jag tycker om och något jag tycker är kul! Alla ni där ute som kanske inte har ens 100 läsare men vill nå högre. De går! Tro mig. Kolla bara hur jag utvecklats. Från att ha 30-600. Dessutom så vet jag, att om de finns 600pers som tycker min blogg är rolig och intressant då finns de flera! De gäller bara att de hittar hit. Så jag tänker inte slänga bort de här nu! Jag fortsätter blogga som förut och fortsätter satsa mot högre mål men nu vet ni att jag har lite svårt med tid ifall de blir bad update. Tack alla gulliga för era kommentarer och ni som har skrivit till mig om att jag inte ska sluta blogga, att jag ger insperation och att min blogg är bra osv.. Tack! Blir så glad när de uppskattas. 

Bloggen genom tiderna.. lägger inte upp de värsta!

Börjar bli van.. inte lika chockad nu som jag blev förut! Får ju se minst 2 som kopierat ett collage eller ett inlägg i veckan, oftast mer. Snart lär jag bli van också vid att inte bli irriterad. Men ärligt talat så stör de mig förjävligt att jag faktiskt nu kommer bli tvungen att skriva "by:Irres.se" på varenda liten sak jag gör i ps. Men de tänker jag göra! Så jag slipper tänka att andra ska få komplimanger för mitt jobb. Hugs!

I can never sleep as fast as I do when I am with you. It's just because I feel so damn comfortable with you and the only thing I can think about is you and me. I can never wake up so quit and leave my bed like I do when I wake up with your body until mine. Just because in the morning when you are next to me I have something to go up for. To kiss you, hug you, laugh with you, be with you. Spend a hole day with you. It just can't be better than wake up with you next to me. I love you, the worlds best boyfriend. If we fighting I'm still calm. What do I have to worry about?that you and me would never see each other again?or never speak?that I never would hear your voice again?It would just never happend, because I would never let it happened. And I know you wouldn't either. We are ment to be together, so simpel. Our love is bigger than the hole world. Nobody can take my heart from you. I gived it to you and nobody else, I want it to stay there forever. I'm just begging you for one thing.
Promise me that you never will leave me. ♥

Behöver verkligen eran hjälp nu! Ska köpa Hunters nu någon gång den här månaden eller nästa. Vill ha de nu så ska förstås försöka få mamma att köpa de till mig NU. Behöver också en vinterjacka.. börjar bli så sjukt kallt. Men iallafall, vilken färg tycker ni jag ska köpa för har beslutångest?vita tycker jag är mycket roligare eftersom att inte alla andra har de. Nackdelen är väl att de kan bli skitiga men jag är rädd att de ser konstigt ut när de är vita?och att de blir "svårare" att matcha. Vet inte häller hur de ser ut irl eftersom att ingen av mina vänner har de eller har aldrig ens sett någon med de. Iallafall inte tänkt på de. Svarta är också grymt snygga och lätta att matcha. Nackdelen med de är att ALLA har de men de finns sjukt snygga strumpor till de! Vad tycker ni?vilken färg och varför?hjälp mig nu!

Okej! Min kompis va inne på min blog och såg de här med min "copycat". Han kommenterade hennes blogg och fick ett svar, kolla videon bara så fattar ni..
Tycker han har SÅÅ rätt när han säger, "de är bloggvärlden?alla lägger sig i". För de är sant! De är samma sak på fb och insta men ännu mer på bloggar eftersom man kan vara anonym. Då kommer alla de här fega personerna som inte vågar stå för sina namn och kommenterar. Och att de står t.ex "Julia" eller "Maja" menar jag inte som ett namn. Antingen med sin blogg eller för och efternamn! Då är man inte anonym och vet ni, jag tycker faktiskt de är väldigt modigt att kommentera från sitt namn (när de ska gå imot mig eller vara dum) eftersom att de är så ovanligt nuförtiden.