Det var ju min första begravning någonsin. Av de jag minns iallafall, den andra jag varit på var jag ungefär 3 år så minns ingenting. Jag grät mig igenom hela begravningen precis som de flesta andra. Jag satt bara och tänkte på mormor och hennes leende och massa minnen, när jag var mindre och vi satt och spela barbie spel t.ex. Saker jag aldrig glömmer! Det var väldigt fint att få tänka tillbaka på mormor, presten berättade om hennes uppväxt osv och det var då tårarna började strömma. Då blev man så påmind av henne. Hennes mamma dog när hon var ungefär 12 år gammal och hon fick ta hand om henne och sina 4 syskon. Sen förlorade hon hennes dotter (Anita) alltså min riktiga mormor. Så nu har hon säkert fått träffa sin mamma, sin dotter och sin man. Hon har saknat de. Men jag tyckte iallafall begravningen och allt blev bra och de känns så skönt att ha varit där. Som om mormor såg mig och alla andra där och hur mycket hon betydde för oss. Det är iallafall vad jag hoppas på! ♥