Förra året mådde jag rent ut sagt skit. Jag blev sårad av människor, framförallt en person då. Jag hade kunnat göra allt för den personen, vilket var fel då han inte var värd mig. Men när man är kär kan man bli lite knasig i bollen. I år, har jag mått bättre än på länge. Jag tror jag varit ledsen två gånger på fyra månader, vilket inte alls är mycket i tonåren. Många har det jobbigt, är osäkra på vad de vill och vem de är. Jag är glad över att det året är över men är ständigt på min vakt för att inte börja bry mig för mycket om någon och släppa in fel person i mitt liv. Just nu känns det bra att göra så, men jag undrar om det verkligen är det. Jag vågar inte chansa längre, vågar inte öppna upp mig på samma sätt och stöter enkelt bort folk. Skippar hellre konversationer istället för att lösa saker och ting. Hur kan det vara rätt? Jag mår liksom bra genom att undvika känslor. Jag backar om jag börjar tycka om någon istället för att ge det ett försök. För låter man ingen komma en nära, kan man inte bli sårad. Allt detta pga människor som sårat mig innan. Jag antar att det är normalt att det blir så här, men det måste även få ett stopp. Men inte än, jag vill vara säker på att jag mår bra ett tag till...